mellan raderna.

med bulleribång o alldeles för hög antal hjärtslag i minuten försöker jag hantera vardagens stress. i erikas ögon kan jag skönja den stress jag förmodar att jag skulle ha upplevt om jag hade fungerat på det viset. [tyvärr] så tenderar jag att fungera annorlunda. allt oftare är tydliga tecken på stress i det mentala inte mycket annat än ilskna utbrott men i den fysiska sfären synliggörs destofler. inser att jag varken är stresstålig eller vidare bra på att hantera stressens faktum. i stunden ibland, visst. beundransvärt lugn och kontrollerad, styr skeppet i rätt riktningar och ser till att allting fungerar men efteråt, rasar kroppens mekanismer samman. "vi måste fylla vardagsstressen med små äventyr, min vän," säger jag till henne.  vi bestämmer oss för att äta frukost ute på astrid och apornas veganska kök medan vi under tiden skriver vårt synopsis till b-uppsatsen, medan litteraturen blir betraktat lite mer ingående, medan våra sinnen rusar på högvarv. vi måste lära oss att göra paus, att stanna upp som om vi vore tågresenärer, att se plattformar, tågstationer där vi andas och finner det roliga i att vara mitt i glöden. med lite självdistans ser jag att några fullbokade dagar snart är i hamn för en stund och vi får lov att byta om till festskrud för ett ögonblick. mitt månliv, min mallavän, min förtrogne genom åren o i samtiden har alltid varit en av de få som genom något som kan liknas vid magi, har förmågan att släta ut en fårad panna, hjälper mig att greppa det som skaver och får mig alltid att kunna dansa, överallt och närsomhelst. det är en ovärderlig gåva. på fredag anländer hon till skåneland och malmö för att leva dagarna med mig. på asylfest bland lovande musik, på feministfestivalen som hägrar. med henne finns inga låtsaslekar, bara spegelsamtal och förtroende. snart kommer hon och jag längtar som om det vore en dröm om sommmaren och jag vet att sommaren kommer, att hon snart är här.
måne och räv genom åren, vilken livskonst.

                                                                                        2004
                                                                      
                               

                                                                                               2005

                               

                               

                                                                          2006

                               

                               

                                                                                   2007

                               

                                                                                    2008

                               

                               

                               

                                                                              2009

                                

                                

and still going strong. jag vill fortsätta att ha svårigheter med att välja ut fotografier som fångat oss, välja ut enskilda ögonblick av alla dessa stunder som länkar samman alla årets dagar. idag, imorgon och om åttio år. te quiero.