bland fittor och hardqueer.
"Jag bestämde mig för att prata med kvinnor om deras vaginor. Göra vaginaintervjuer som blev till vaginamonologer. Först var de tveksamma. Blyga. Men så fort de kom i gång, kunde du inte få stopp på dem. I hemlighet älskar kvinnor att prata om sina vaginor. Men ingen hade frågat dem." - Eve Ensler
det är så jag känner för att påbörja detta inlägg, denna lek av ord placerade i följd efter varandra. med fittor och den afton som erbjöds inget annat än ett fittfokus. det var jag, tillsammans med freden, ida och yona, två nya pärlor på min vänskapshimmel som begav oss till lund och en vaginaafton. för att kortfattat förklara vad vaginamonologerna är så handlar de om kvinnors och flickors rätt till sina egna kroppar och till sin sexualitet. vaginamonologerna spelas världen över och har gett liv åt en rörelse, "V-day" för att stoppa våld mot kvinnor. bara tanken över och medvetenheten kring allt rent helvete som drabbar flickor och kvinnors kroppar och vaginor/fittor/muttor/pumor [med namn i evighet, amen -som sällan ändå används, ersätts alltför ofta med underliv/framstjärt/köttgrotta/därnere och vidare osynliggörande] gör mig skakig i benen och skänker mig torr mun trots att jag lever så långt ifrån en sådan grotesk verklighet i en fysisk mening. å andra sidan blir jag uppfylld av den gemensamma styrka som människor världen över bidrar till, genom att fira V-day och genom detta visa att det finns människor som inte vill låta helvetet drabba kvinnor utan att viljan som finns att krossa detta förtryck är stort. det handlar om ett aktivistgummiband ifrån kongo till algeriet, indien, libanon, peru och många andra länder, en kamp som för samman mer människor än vad arrangörerna kunnats hoppats på, hela vägen till sverige, i en lokal i lund. V-days vision är att öka medvetenheten om flickor och kvinnors situation, att sträva efter att alla kvinns ska vara fria och säkra. det behövs en sådan dag [minst en, gärna fler, allra helst alla årets dagar] och det rör mig allra längst in i mitt aktivisthjärta att vi är så många som samlas i en global kamp för att fira kvinnor och inte någonsin upphöra med kampen före målet är uppnått. [antar att det inte kommer räcka med mitt eget korta människoliv] vagniaafton i lund blev en vaginaafton med ”fittkonst”, test av ”fittkunskaper” med ett vaginapussel, möjlighet att pyssla fram en vagina gjord av garn, tyg, papper och glitter eller vi arbetade med att hitta på ersättningsnamn för skäggbiffen, hårtårtan, muffen eller pullan alternativ smaka av ”klittkittlande delikatesser” som muttbullar, hallongrottor och fittsaft. vaginamonologerna framfördes och min klasskamrat och vän malou avslutade sitt scenframträdande med att glatt konstaterade att det var fittigt underbart. intäkterna från kvällen gick direkt till kvinnor och flickor i den demokratiska republiken kongo som utsatts för sexuellt våld. jag var glad över att freden var ett av mina goda sälskap då det i överlag var en mycket större representation av vaginabärare än något annat. med stor sannolikhet känns det främmande för många, identifierade som män, att samlas för fittans skull. vi hade en bra kväll. för vidareläsning och mer kunskap o v-day rekomenderar jag att kolla in här. några bilder från kvällen och de fittor jag, yona och freden skapade.
från aktivistbryggan tog jag ett (o)vigt hopp ned i dagar som följde, inslagen av en nedslagen kropp som kapitulerade för feber och förkylning men styrt av ett envist sinne som trots det, längtade efter görande, mer än bara varande. fick ihop en natts arbete för att sedan hämta nya krafter i lantligt miljö i det stall, som numera är min ständiga längtan. vissa dagar vill jag ingenting annat än att bara vara just där. denna gång tog jag och erika oss an två katter som behövde öronvård och stunder som dessa ekar rösten till den lindaliten som en gång bar på stora veterinärdrömmar. senare satt vi ute i solen, tidlösa, och njöt av inkas betande, väl invaggade i vår nya familj av både människor och djur. med ny energi glider jag vidare med dagarna, fyller dem av mer än vad som egentligen ryms i agendan. på måndagkväll är vi en modig, uppmuntrande, queeraktivistisk samling människor som samlas i en undergroundlokal för att äta kaspers vegankaka och diskutera det intersektionella queeraktivistiska forum som föddes hos oss i höstas och som nu fötts fram ur idéernas sköte. vi är glada, färgstarka, idéerika, kreativa, lite galna och varvar politiska tankar med vardagskonst, hurrarop och respekt för varandra och det som kommer. med olika bakgrunder och med stort fokus på det öppna, flytande, har vi funnit varandra och det här. jag är så pepp, det här kommer att bli fullt av glans och betydelse, glam och allvar. för att förklara närmare så finns vi snart överallt, som nyskapat reklam på någon vägg, som en manifestation med rosa banderoll. vi har skapat en blogg som snart kommer att ge närmare förklaring på vårt syfte och det fina med att vi faktiskt finns - hardqueer!
det är så jag känner för att påbörja detta inlägg, denna lek av ord placerade i följd efter varandra. med fittor och den afton som erbjöds inget annat än ett fittfokus. det var jag, tillsammans med freden, ida och yona, två nya pärlor på min vänskapshimmel som begav oss till lund och en vaginaafton. för att kortfattat förklara vad vaginamonologerna är så handlar de om kvinnors och flickors rätt till sina egna kroppar och till sin sexualitet. vaginamonologerna spelas världen över och har gett liv åt en rörelse, "V-day" för att stoppa våld mot kvinnor. bara tanken över och medvetenheten kring allt rent helvete som drabbar flickor och kvinnors kroppar och vaginor/fittor/muttor/pumor [med namn i evighet, amen -som sällan ändå används, ersätts alltför ofta med underliv/framstjärt/köttgrotta/därnere och vidare osynliggörande] gör mig skakig i benen och skänker mig torr mun trots att jag lever så långt ifrån en sådan grotesk verklighet i en fysisk mening. å andra sidan blir jag uppfylld av den gemensamma styrka som människor världen över bidrar till, genom att fira V-day och genom detta visa att det finns människor som inte vill låta helvetet drabba kvinnor utan att viljan som finns att krossa detta förtryck är stort. det handlar om ett aktivistgummiband ifrån kongo till algeriet, indien, libanon, peru och många andra länder, en kamp som för samman mer människor än vad arrangörerna kunnats hoppats på, hela vägen till sverige, i en lokal i lund. V-days vision är att öka medvetenheten om flickor och kvinnors situation, att sträva efter att alla kvinns ska vara fria och säkra. det behövs en sådan dag [minst en, gärna fler, allra helst alla årets dagar] och det rör mig allra längst in i mitt aktivisthjärta att vi är så många som samlas i en global kamp för att fira kvinnor och inte någonsin upphöra med kampen före målet är uppnått. [antar att det inte kommer räcka med mitt eget korta människoliv] vagniaafton i lund blev en vaginaafton med ”fittkonst”, test av ”fittkunskaper” med ett vaginapussel, möjlighet att pyssla fram en vagina gjord av garn, tyg, papper och glitter eller vi arbetade med att hitta på ersättningsnamn för skäggbiffen, hårtårtan, muffen eller pullan alternativ smaka av ”klittkittlande delikatesser” som muttbullar, hallongrottor och fittsaft. vaginamonologerna framfördes och min klasskamrat och vän malou avslutade sitt scenframträdande med att glatt konstaterade att det var fittigt underbart. intäkterna från kvällen gick direkt till kvinnor och flickor i den demokratiska republiken kongo som utsatts för sexuellt våld. jag var glad över att freden var ett av mina goda sälskap då det i överlag var en mycket större representation av vaginabärare än något annat. med stor sannolikhet känns det främmande för många, identifierade som män, att samlas för fittans skull. vi hade en bra kväll. för vidareläsning och mer kunskap o v-day rekomenderar jag att kolla in här. några bilder från kvällen och de fittor jag, yona och freden skapade.
från aktivistbryggan tog jag ett (o)vigt hopp ned i dagar som följde, inslagen av en nedslagen kropp som kapitulerade för feber och förkylning men styrt av ett envist sinne som trots det, längtade efter görande, mer än bara varande. fick ihop en natts arbete för att sedan hämta nya krafter i lantligt miljö i det stall, som numera är min ständiga längtan. vissa dagar vill jag ingenting annat än att bara vara just där. denna gång tog jag och erika oss an två katter som behövde öronvård och stunder som dessa ekar rösten till den lindaliten som en gång bar på stora veterinärdrömmar. senare satt vi ute i solen, tidlösa, och njöt av inkas betande, väl invaggade i vår nya familj av både människor och djur. med ny energi glider jag vidare med dagarna, fyller dem av mer än vad som egentligen ryms i agendan. på måndagkväll är vi en modig, uppmuntrande, queeraktivistisk samling människor som samlas i en undergroundlokal för att äta kaspers vegankaka och diskutera det intersektionella queeraktivistiska forum som föddes hos oss i höstas och som nu fötts fram ur idéernas sköte. vi är glada, färgstarka, idéerika, kreativa, lite galna och varvar politiska tankar med vardagskonst, hurrarop och respekt för varandra och det som kommer. med olika bakgrunder och med stort fokus på det öppna, flytande, har vi funnit varandra och det här. jag är så pepp, det här kommer att bli fullt av glans och betydelse, glam och allvar. för att förklara närmare så finns vi snart överallt, som nyskapat reklam på någon vägg, som en manifestation med rosa banderoll. vi har skapat en blogg som snart kommer att ge närmare förklaring på vårt syfte och det fina med att vi faktiskt finns - hardqueer!
Kommentarer
Trackback
