gladaste grönaste gulpåsken.
ett alternativt påskfirande i skånelandets platta men kupade hand har kommit och gått. det platta går att reflektera kring då denna plats konturer ständigt visar upp dolda sidor av smultronhak. det gula i traditonell påskanda har snarare varit grönt och indiskt, har varit mat som ätits med händerna blandat med falafel i gräset. det fascinerar mig hur band knyter samman relationer och bidrar till en känsla av platsers obetydlighet. med systerskapets närvaro i sara har malmös gränser suddats ut, ibland varit norrland, andra gånger indien. på alla dessa mentala platser vi besökt så har definitonen av hem varit i mina steg, alla hinder varit överkomliga. leende har jag bäddat ner henne godnatt om kvällarna och velat kapsla in stunderna i ett framtida vardagsscenario medan jag samtidigt aldrig vill ta ifrån norrland en av hennes - norrlandets, vackraste skogsbarn. jag vill alltid kunna resa tillbaka till rotsystemet och veta att jag har en plats där, bland de mina. i skolan läser vi just nu om identitetsskapande i nationsbildande Vs att leva i diaspora, att skapa hemmahörande känslor över gränser, på olika platser, något som resulterar i att identitet inte behöver kopplas till föreställningen om att ens födelseord nödvändigtvis behöver betyda hem. tidigare var jag tveklöst rastlösheten personifierad med en längan ifrån den rot jag likställde med leda och sveda och jag levde ett liv i diaspora. gör på många sätt fortfarande. mina hem blir inte färre utan fler men däremot så har jag upptäckt att roten inte går att tvätta bort, inte heller finns där någon vilja att göra det. jag vill kunna sitta intill en orörd fors, en norrlandsälv, vill kunna vandra på platser som inte är överbefolkade och veta att det är möjligt att leva även där, i närheten till blodsband och raka jargonger. om två månader gör jag sommar på riktigt, packar ryggsäcken och börjar resan norrut för att spendera en sommar i rotlandskapet och denna vetskap gjorde det mindre ledsamt att se tåget föra med sig sara vidare efter våra dagar här. malmö har varit en kupad hand att vilja stanna i under påskdagarna och vi har fyllt dagarna med hav, second hand, kaffe mot solvarma husväggar, folketsparkhäng, hårkreationer, långfrukostar och fotografering.
Åh va jättefint ni ser ut att ha haft det tillsammans.
Älskade systrarna. Ni har dessutom lyckats fånga några
riktigt fina ögonblick på bild. Me encanta!
Snart får jag gå där med dig längs Malmös gator, vid havet.
Jaaa!
i orden om diaspora känner jag igen mig. i diasporor som skapas, av behovet att höra hemma, att hitta sitt hem på ännu en ny plats. Jag skulle göra mycket för ett riktigt samtal om detta och om identitetsskapande. Gärna över en kopp hemkokt kaffe uppe på vinden på KTB i Göteborg. Kanske ska vi dejta där någon gång i sommar?