mellan raderna.

håller uppe fasaden, ler ur djupet och lyckoönskar ur min rot. gråter. när vi lägger på. älskar så gränslöst. mitt halva jag reser till indien nu, till sin kärlek för landet, människor, äventyrets alla spänningar. rör sig vidare för att leva sin dröm. tänt en rökelse för henne här, för de tider vi spenderat tillsammans i det land som erövrat våra sinnen så. spelar en skiva med lakshmi shankar som får symbolisera möjligheternas riviga lust som för de sökande vidare, ständigt på jakt efter förverkligande av sig själv genom alla sanningar som finns där. spontantitetens moder. att följa känslan ger meningar som sannerligen betyder något oerhört. jag har en oas av förväntan i fingrarna för henne och det som väntar nu. lycka till syster.

yogan är tillbaka igen. har aldrig någonsin varit borta egentligen men vi hade en mindre paus, en parantes medan jag strukturerat upp min omgivning. utvövar yoga tillsammans med en nyfunnen vän i manja. hon hade kunnat vara en naturlig del av min kollektiva familjekonstallation av eget utvalt folk sedan tidigare. spenderade en fredagskväll hos henne med vegansk suchi och festligheter i kollektivet där språket var av den sort jag förstår. tillbringade timmar på balkongen där alla möjliga historier uppenbarade sig. när jag sträckte ut en hand föll en friskt nattregn och det var mitt tecken för verkligheten. to be home. det tycks plötsligt öppna sig en hel värld av olika resor här och jag dricker dem törstigt. många samtal med petcher från san fransisco lämnade kärnor av inspiration som glöder vidare, idéer om upplysning och dramatik. kvällen var sval och sikten relativt klar. cyklade hem med gladyrsel.vaknade ordentligt på lördag förmiddag under repetitioner av "jösses flickor och återkomsten". satt tillsammans med ytterligare en nyvunnen vän i linn och formligen stornjöt av att beskåda mästerverk till aktörer. att sedan lyssna till "åh å å tjejer, vi måste höja våra röster för att höras.." kastas ut över publiken av en kvinna med hes whiskeyröst gjorde inte min eufori mindre. folk dyrkar idoler, jag trånar för teateromgivning. dunkla djup, dramatik, röda stora tyger och bara fötter mot slitet trägolv. yesterday and tomorrow knyts samman och jag ser mig sitta i en mörk salong i kosovo rökandes cigaretter och skriva på en avhandling medan mina albanska vänner flitigt repeterade. jag vill ha mer teater i mitt liv och mer än gärna med feministiska perspektiv. lördagen fortsatte senare i sälskap av kärleken, marlene och gudmar, drickandes kaffe och surpla tankar för varandra. jag hade en röd tråd av bakissmak under huden hela dagen och var nöjd över att ligga avklädd i solen med manja och marlene på söndag förmiddag och bli renad och pigg igen. timmar med bastubad, havsbad och genusklarhet. blev glatt överraskad ett par timmar senare när en vän som lämnat malmö återvänt över en helg. hängde lös och låtsades leva sommarliv på en brygga i sälskap av riktigt goda kamrater.

it is spinning. det går tid i trådar, det sker så mycket att praktiska ting lämnas till sitt eget öde och jag glider med och försöker greppa allt omkring mig. igår kalasade gudmar igenom sin födelsedag tillsammans med oss. yogatid imorse kommer snart att förvandlas till ett tåg som för mig till lund. samvaro med alternativa aktivister och livsstilsförespråkare av alla möjliga slag med vänstefokusering. kärleken agerar lärare i poesi men vi hinner inte riktigt ses och greppa varandra för allt liksom vrider sig snabbt nu, lekfullt och generöst erbjuder dagarna aktion. ändå. vad är mer verkligt än att se bilden för sitt inre av dem vi älskar allra mest? någon undervisar, en annan befinner sig på en flygplats. en tredje rensar en låda.