mellan raderna.

var på social-och beteendevetenskapliga biblioteket idag. vi hade biblioteksundervisning, något som egentligen inte var mer komplicerat än en rundtur för att komma till rätta på denna plats som säkerligen kommer att få många av mina framtida timmar. är nästan löjligt salig över miljöer som innefattar mängder av nedskrivna historier, vetenskapliga rön och dagliga tidskrifter. älskar att vara omgiven av allt författande och inse att det inte finns en chans att jag hinner sluka allt detta, inte någonsin. kontroll över raka rader men ändå är alla dessa böcker mig övermäktiga. inte sällan som en  balans infinner. stod där idag och betraktade min danske klasskamrat som är vacker som en nyskördad. rena ordnade drag skapade med noga eftertanke. en intressant kamrat som nu inte hade sin fysiska kropp i chackmatt. han höll som bäst på att välta ned en gigantisk tavla som hängde ovanför honom när lyckades hindra hundra års olycka att drabba honom och istället brast ut i en fnissande attack samtidigt som han blickade runt omkring sig med rådjursögonen. jag log, sjöng inombords och trummade ceremonellt i tanken. no more machoman under min studietid, inte i mitt klassrum, i min egenvalda akademiska sfär. har alltför många dåliga kort jag skulle kunna presentera ifrån tidigare studieår, normativa exempel på hur män utan vidare  axlat rollen som klassens standup komiker, dragandes med dåliga skämt ingen vill höra, män som låtit och tagit plats kanske bara av ren konstruerad vana. någon hade nog gärna brustit ut i brölande stök över en tavla på glid. nu får jag inte misstolkas här. vänligen, tag gärna plats mina bröder och systrar men för helvete, gör det med mer självdistans.

nu. första gången som jag inte kan kasta blicken över någon som har det där sättet att överlägset nonchalant tag platsen just före den där lite mindre tjejen. jag har helt enkelt att göra med ett gäng enormt sköna människor nu. vi behöver inte slåss med armbågar för att finnas. vi vet att vi finns, det räcker. igår hade vi en avslappnat fest med genusföreningen och jag var tacksam över att möta folk som talar samma språk, där inga ursäkter för vissa argsinta feministiska utlägg överhuvudtaget behövs. jag hade med mig goda energier under kvällen. hade mött min marlene, nyfunnen och underbart vunnen vän ifrån malmö i våras. vi sågs nu över en kaffe där vi sökte efter kärnan till bönan. as usual. dessvärre fick jag besked att min måne inte kunde komma hit med sina armar och linda dem kring mina på grund av ett krasselövergrepp. hon fick stanna kvar i sin lya med kurerande inslag och nu får jag sakna henne denna afton när hon kunde varit här. men. månliv. du är alltid välkommen igen. anytime.

nu ska jag tända en pujha. sända rökelsens ande till en bekant som jag precis fick veta, har lämnat jorden. förbannat sorgligt när unga människor försvinner så. kärlek til dig. dessutom. den allra starkaste doftslinga till norrland och mina vänner och till familjen, de som behöver den allra mest, just nu. tänker på dig lilla sköra. du är roten i dig själv.