mellan raderna.

morgonstund med frost i lund. det är höst under huden och jag längtar plötsligt oerhört efter pia och alla hennes fantastiska ekologiska tjockt virkade sjalar. jag vill vira om mig hela pia och påminnas om att det är hennes ena dreads jag adopterat in bland alla mina. jag vill sitta alldeles för nära månen och låta mig sköljas till och med dränkas av hennes stora ord och personliga sfär. jag vill vara höst med mina vänner. de som finns runt hörnet och de som bor bortom landets gränser, jag vill tänka ut det här landet till att vara allas vårt gemensamma höstparadis. i skolan talar vi om klassbegrepp. en vän talar om hur hon som barn fondsparade, hon talar aktieobligationer lika naturligt som jag inte har någon aning om vad det egentligen innebär. jag talar hellre om den kärlek jag fick och långa åkturer i en släde dragen av min mor på långfärdskidor över en gnistrande is. jag upplever att klass finns i oss och överallt omkring. det talas om den turbulenta ekonomiska krisen men jag ägnar mig inte åt sådana funderingar. hellre går jag på en föreläsning med fanny ambjörnsson. hon talar om det projekt om queer som är i startgroparna och jag är lyrisk över att få vara en del av en nytänkande forskningsvärld. jag och alex med sin gudrun schymanröst konstaterar att det är ögongodis att kunna vila ögonen på både ambjörnsson, rosenberg och olovsdotter lööv på samma gång. under samma ögon- och själagodiskväll får jag uppleva en tidsresa. möter en kvinna som en gång var mig under huden, vi somnade ihop och skrattade när vi vaknade. vi var nog inte äldre än fjorton-femton år och hon var en av mina bästa vänner men någonting hände och vi gick väl sönder som tonåringar ibland gör. nästan tio år har gått och plötsligt möts vi igen på samma spelhalva och vi lyfter fram löften om en fika med en ordentligt uppdatering. jag börjar tro att hon är viktig för mig igen och jag hoppas att våra ord inte bara är meningslösheter. människor ska mötas och jag är glad över mania som fallit in bland de mina. att hon dessutom tagit sig an två hemlösa katter visar bara ytterligare på att  vi delar tron på att inte föda upp fler djur men ta vara på de som är. frågan är vem som är fri? är en fri katt idag verkligen en fri själ? jag anar att saker inte är så lättbegripliga. samhällets utformning med gators utbredning i takt med att mäniska och djur under många år levt side by side har även (om)format vad frihet är när individer talar. en katt kanske ibland faktiskt också vill leva med människor. det är inte endast en hierarkisk ording med mänskligt förtryck över djuren. så länge livet tillsammans är respektfullt och med plats för individer att vara vad de i grunden föds till.