mellan raderna.

såg en annons på blocket häromdagen.  den lyder, direktkopierad ifrån blocket, såhär:

"Vi vill köpa en helkuperad Dobermann hane.
Hela familjen är mycket bruks intresserade så det är inte tänkt att han bara ska ligga i trädgården och slöa.
Vi erbjuder ett hem med mycket kärlek.
Gärna fina meriter föräldrarna."

jag blev vansinning över att annonspersonen söker en kuperad hund och skrev ett mail till den annonserande personen som kallar sig "jonas".  där uttryckte jag mig utförligt om hur illa jag anser om att människor [som han] stödjer detta ofantliga djurplågeri, berättade att "jonas" kanske missat att det är olagligt med kupering i sverige och att jag hoppades att han tar sig tid att tänka efter ett par år, innan han köper en kuperad hund och stödjer något förfärligt. and - there goes the starting shot. startade ett verbalt krig med denne "jonas". han skriver genast tillbaka till mig med ord som;
 "Du verkar inte insatt i hundägarskap om någon. Om du går in och tittar på de flesta kennlars hemsidor så har 90% av deras avelshundar kuperade öron och svans.[...] Jag tycker du ska sätta dig och ringa runt till alla Kennlar som har kuperade hundar och berätta vilka dåliga hundägare de är som stöder kupering av hundar eftersom de har köpt en kuperad hund eller kuperat den själv.[...] Nu lägger jag inte ner mer tid på dig, då du inte har någon koll om vad du snackar om. Hoppas inte du äger någon hund då den säkert lider av att ha en matte som dig."
"jonas" avslutar sitt mail till mig med undertecknad "En Hundförare inom polisen i Skåne."
jag blir vild i tanken och jävligt förbannad. en polis som beter sig såhär, som faktiskt stödjer djurplågeri som är olagligt i sverige. jag uppfattar hans underskrift, viljan att berätta för mig att han är polis som en makthandling, han vill på detta sätt klargöra för mig att han är polis och därför har rätt. är det här vad vi ska leva med som lagens väktare? jag ringer genast upp jordbrukvsverket och får det ytterligare fastslaget; det är olagligt att kupera hundar i sverige. däremot är det inte olagligt att föra in hundar till sverige som är kuperade i andra länder där detta är lagligt, det är inte heller förbjudet att äga en hund som är kuperad, så länge kuperandet inte skett inom landets gränser. jag mailar tillbaka till "jonas" och fastslår sanningen och ifrågasätter hur han kan anta att om jag är en ev. hundägare har en hund som får lida av "att ha en matte som mig" då jag själv har, enligt mig, god moral kring det här. hundar anses ofta vara våra bästa vänner, anser då "jonas" att det är rätt att klippa av delar av våra mänskliga kamraters kroppsdelar för skönhetens skull? min ev. hund är min sanna kamrat som jag respekterar.

det sista mailet jag får av "jonas" är ett mail fullt av utroptstecken där han påstår att han inte fastslagit att han ska köpa hundvalpen i sverige. ändå är det en valp han söker, i sverige och länkar till mig från olika svenska kennlar som föder upp dobermannvalpar till försäljning. hans sanningshalt brister rejält men tyvärr är det inte längre något jag kan göra. denna man kan hålla tyst om sitt hundköp inför sina poliskolleger och bryta mot lagen utan att någon nämnvärt rynkar pannan. hundar mister i smyg kroppsdelar och ingen hör skriken.

fäster blicken på himlen utanför. igår stod jag med erica vid havet medan solen gick ned. på andra sidan himlen tog fullmånen plats med sin förföriska kropp. idag ser rymden ut att vara dagen-efter med sin gråa framtoning, tunga regnmoln och sövande famn. för en stund sedan betraktade jag kärleken och gandhi som strövade iväg mot tåget för ett par dagar på tuhundfolkhand i göteborg. nästa gång jag strövar vidare på det sättet med gandhi kanske blir med en ryggsäck fullpackad med varma vinterkläder för en fantastiskt jultid i norrland. fyndade en tågbiljett igår och kan inte låta bli att längta. utbyter ord med min hanna som vill ta mig till indienlandet där faktiskt, underbart överraskande nog, en hel [nästan] familj kommer att sammanföras efter många år. dessie, hanna, ido [och jag].  året var 2004 då vi alla möttes och fann varandra, livet, drömmar och kärlek. vi skiljdes åt men förlorade aldrig visionerna, tankarna, varandra. nu har meningarna skapats igen och vi ska mötas. jag sörjer djupt min egen frånvaro i vår indiska sammanslutning men jag har inte kapital, inte heller ett ordentligt fokus. min familj i luleå behöver mig. jag behöver dem. saker händer, sinnet skrapas och sår bildas, vi är varandras rötter och plåster. det är svårt att välja. kan inte heller göra det.

skriver vidare om hur kvinnor framställs som funderar på eller har genomgått en/flera aborter. det är tacksamt att vila fokus på skolan där jag trivs, där dagar finns på schema, där jag stimuleras och får ventilera. ikväll väntar mania och äppelpaj, vårt vänskapsmys i soffan med katter i närheten. en film, en nära förening, en väldesignad idé.

avslutar med ett ögonblick häromdagen i en störtskön queeranda med veganska chokladbollar hos marlene och gudmar. merci.