mellan raderna.

plötsligt s k e r det. alla bitar faller på plats i min bild över vad jag söker för en lägenhet, för fristad, rötternas fästning. jag och freden har under en bra tid sökt ett annat boende. vi vill lämna vår mysiga och nuvarande boning som visserligen ger oss ro men som alltmer börjar klia, iallfall under mina fötter. för litet, jag behöver andas. mina krav är dock enorma och bilden jag skapat av hur the h o m e ska se ut har nästan förvandlats till en orealitisk tanke. trodde jag. igår förverkligades tanken och jag kom in i en lägenhet med allt jag vill ha. lusten att ta av sig skorna och slå sig ned där och alltid stanna kvar var stark, nästan djurisk. allt var rätt och inga beskrivningar behöver göras. när vi sedan gick ifrån visningen förvandlades känslan av upprymdhet till maktlöshet med sur eftersmak. hur ska allt kunna gå vägen nu? det är mycket som ska till för att vi ens ska närma oss möjligheten att få flytta in just där. allt måste passa ihop nu och pusslet jag ser är ett myller av oigenomträngligt snår. ska försöka tänka coelho, tänka yogaandning, att allt kommer att komma till oss på det bästa sättet. bara vi tror kan vi förvandla en öken, förinta att snår.
jag hoppas på detta mer än jag hoppats på något annat på en oehörd lång tid. önskar oss all lycka för detta, att snåret blir en öppning, blir vägen hem.